Vårt andra hemma

Varit borta. Fast hemma.
På landet, där världen är lite sådär ”på låtsas”.
För allt vi har från världen utifrån är radion och i vissa konstiga lägen kan vi använda våra ”smarta” telefoner.
Men mest är det bara radio i bakgrunden till allt som händer.

Väldigt vilsamt.
Och varje gång känner jag att vi borde stanna längre.
Fast utan barn, som är otåliga att komma hem till civilisationen.

Jag skulle älska att skrota runt i min egen takt.
Glömma mattider, sovtider och om alla borstat tänderna.
Bara ge mig ut i skogen och inte komma hem på hela dagen.

Eller bara måla, måla, måla hela dagen.
Äta mackor och fil och måla ännu mer!
Åka iväg till en loppis och hitta massor med saker som passar att ha i en stuga på landet.

Fast jag skulle ju sakna dem. Mina illbattingar!
Inte hela tiden. Men nån gång ibland.
Och det går ju jättebra med barn också!
De gillar läget mestadels.
Det är bus och lek och full fart.
Och sen är det också lugn och spel och sagor och pennor.

Vi har det bra.

Vi rensade som vanligt bort en massa skräp.
Gammalt, ruttet staket for till tippen.
Vi kom hem med andras skräp, som vi kallar skatt!

I nyrensad trädgård fick de stå.
Vi hoppas på fler fynd en annan gång.
Och fler stunder där under äppelträden.

Att bara sitta på kvällen och titta ut.
Se en grävling eller ett rådjur och vänta på mörkret.
Längtar hem igen!