Hon är aldrig ledig hon. Bara några minuter på morgonen. Innan barnen vaknat.
Sen ska ungarna väckas. Ganska tidigt, bara för att ”vänja” de vid tidiga mornar igen.
Och för att de ska bli TRÖTTA när kvällen kommer!
Det är allt tur att vi har en stor säng!
Inte för att det hjälper. På morgonen är det ändå fullt.
Barn, filtar, gosedjur… 🙂
Så det är bara att gräva fram ungarna.
Och sen väcka dem på det enda sätt som verkar funka.
Jag kittlas!! 😀
Största är lättast att väcka. Och som tur är brukar han alltid vakna med ett leende!
Om han inte är sjuk… Men det är han nästan aldrig.
Minsta är svårare. För hon gillar att sova. Hon gillar INTE att vakna.
Men skam den som ger sig…
Idag fick jag till slut utpressa sonen att väcka henne. Han fick inte se på sin favoritkanal förrän syrran var vaken.
Och han fick muta syrran. Hon gick bara upp om hon fick titta på kort på sin minsta kusin. Så det gjorde vi.
Då blev hon glad! 🙂
Dåså. Då ska jag bara komma på saker att göra som gör två ungar extremt kvällströtta…
Har inte funkat hittills. *suck*
Att vara här 