Vi tog en promenad.
Alldeles i närheten av hemma finns en vandringsled i en skog där bokarna växer höga. Som överallt här i stan är det uppuppuppför, eller nernernerför, så vi fick klättra i trappor en hel del.
På marken under träden är det lite mörkt och lummigt och fuktigt.
Och sonen kör sin vanliga gångstil som innefattar en hel massa svängningar med armar både hit och dit och en hel massa studsande och småspringande hela tiden. Att bara gå är inte hans stil alls. Han är väldigt lik ”Tigger” i Nalle Puh faktiskt. 😀
Och träden hörrni! De där gamla, stora träden som sett så mycket hända fast de stått där de står i hundratals år… Den här trädgubben ser ut att vinka åt oss efter att vi smygt förbi både honom och getingboet i den fallna grenen. ”Kom snart tillbaks!”
En del hade så kul att de inte visste åt vilket håll de ville. Än gick det hit och än dit… Antar att de tycker det är värt det. 😉
Helt plötsligt…UFO!
Det ser ut som utomjordingarna har funnits mitt ibland oss ett bra tag nu, för skeppet var tomt vad vi såg. Ingen av oss vågade gå in och klättra nerför stegen för att kontrollera…
Väl hemma målade jag klart källartrappans vangstycken. Funderar på att göra något mer med sättstegen, men planstegen får vara som de är, slitna och dana… Ska bara skura skiten ur dem!