
Risken är stor att nu blir det gnäll!! Så vill du som läser inte veta av gnäll, move on!
Eller så blir det inte gnäll. Jag vet inte så här i förväg. Men jag känner mig gnällig.
Och lite som att jag ska till att bli sjuk… Ont i axlarna och mystiskt svid i halsen. Trött i huvudet.
Det händer liksom inget. I alla fall inget som ger mig en känsla av att jag får något bra gjort. Visserligen ser vi till att familjen fungerar, att vi är mätta varje dag, att vi inte fryser i vinter, att våra barn har det bra… men utöver det hinner vi inte med så mycket.
Igår fick jag lov att baka muffins bara för att kunna känna mig lite pysslig. Sen städade och pimpade jag badrummet i nån slags ”sista-timmen-på-helgen-panik”.
In med en krukväxt, sätt en träbricka på handfatet till allt småpill och dit med några trädjur för att göra det lite djungelaktigt. Oj, vad tjusigt!
Sen satte jag mig och tittade på tv. Jag började titta på en ny teveserie. Det har jag inte gjort på länge, länge, länge… Har liksom inte haft ro att sitta vid teven och bara titta. Vill ju helst sticka samtidigt, men sticklusten är borta igen så det sket sig kan man säga.
Jomen. Det verkar bli gnälligt det här…
I helgen tog maken livet av två spindlar till. Idag upptäckte jag en på golvet i källaren och drämde den i ”huvudet” med en kasse med kläder upprepade gånger medan jag högt ropade ”Ditt satans pack!!” igen och igen… Undrar vad det säger om mig? 🙂
Den ligger fortfarande kvar i en trasslig hög på golvet, HOPPAS JAG!!

Nu kom maken hem. Jag skickade ner honom i källaren för att kolla. Spindeln var död.
Och muffinsarna gjorde jag efter detta recept. Ungefär…
Nu ska stuva makaroner.