Tyst

Just nu råder tystnad här hemma.
Sonen har inte kommit hem än och de andra två har åkt till simmis. I en halvtimme till är hemmet bara mitt!

Jag har parkerat i soffhörnet med mitt kaffe. Njuter av att det syns blå himmel där utanför, och av att jag inte längre har så ”hillvittes” ont. Två besök hos naprapaten har hjälpt en hel massa, men än är det inte klart. Ett besök på måndag också ska förhoppningsvis knippsa till den sista låsningen.

Mitt humör är i alla fall mycket bättre. Jag är grinig när jag har ont… Och nu ska det väl gå lättare att sätta igång med allt som ska göras till rumsflyttandet.

För nu är ju mars på gång!
Det måste vara den mest efterlängtade månaden. Finns det någon som gillar februari?

I min lilla vrå

Jag hann med lite hårfärgande idag, innan orken damp i botten. Men jag började dagen starkt med promenad och lite träning. Ryggen och nacken behöver det. De behöver också ett till besök hos naprapaten, vilket jag har på onsdag. Gutt!

Något jag ju faktiskt orkat trots nacken är att sticka. Helt plötsligt är det väldigt roligt igen! Kanske för att jag hittat några nya avsnitt av ”Doctor Who”? Tyvärr har jag bara ett kvar innan abstinensen sätter in igen.
Bara att leta upp något annat kul som gör att koftan blir klar till vårens ankomst.

Så väldigt lite februari kvar… Det är alltid lika skönt att bli av med den månaden. Innan barnen kom var det inget jag tänkte extra på, men nu… Nu är den jobbigast. För mycket mörker bakom oss och för mycket vårlängtande framför. Det är bara att stå ut!
Vi har haft tur som tokar även denna vinter (ta i trä!). Förkylningar har vi visst haft, men inte så vi behövt vara hemma så speciellt mycket. Vi fortsätter så tycker jag.
Inte för att vi kan andas ut än på någon månad, men det är lättare att stå ut med sjukdom när det är ljusare ute och chansen att se solen ökar.

Nästa helg, då ska jag plantera frön. Det lovar jag!

Februariutmaningen

Jag förbereder mig. Mentalt.
På stordåd. 🙂

Har lovat mig själv att ägna månaden februari åt att bli stark… are.
Fysiskt. Bygga mina muskler.

I källaren står en liten stepmaskin och en roddmaskin och väntar på mig.
Vardagar ska det bli av. En halvtimme step eller tjugo minuter rodd.

För nu är mina axlar och min rygg så läskigt svaga. Gör ont alldeles för ofta.
Jag gillar det inte.

Det är ju så skönt att vara stark i musklerna! Älskar känslan av att orka!

Så det är dags nu.
Årets kortaste månad ska jag väl klara av att hålla ett löfte till mig själv.
För tjyven!!!