Kungligt besök

Igår kom prinsessan på besök…

Prinsessan

Med sitt finaste. Rosa ska det vara.
Power to the Pink!!

Hemgjort trollspö är också en viktig accessoar.

Prinsessan

”Visst är jag fin, mamma!”
”Det är du alltid, alltid E!”

Poncho

Poncho

”Bossladyns” poncho är klar.
Men hon var inte så pigg på att posera i den för kameran…

Poncho

Live action fick det bli.
Och sen blev hon arg på morsan och slängde iväg ponchon och har inte tittat på den sen dess.

Ooooh, det är så tacksamt att vara mamma ibland! 😉

Poncho

Garn: Fabel från Drops. 3 nystan.
Mönster: Helt hittepå…

Tadaa!

Tadaa!

Här framför soffan brer hon ut sig.
Ungefär alla leksaker hon har åker fram. Och nu julklapparna också.

Hon blev rätt förundrad över triangeln.
Det var det enda hon uttryckt en önskan om att få, och så kom tomten med den!

Det pinglar här hemma titt som tätt. 🙂

Stor och liten

De är fina, de där små som är mina.

Mina fina

Och mestadels är de goa och snälla med varandra också.
Brorsan (som han själv kallar sig) vill helst alltid gosa och kramas, mer än vad lillasyster vill vara med om. Men då säger hon ifrån och skäller lite på honom. Något han bara skrattar åt och tar en lite paus, men fortsätter igen efter en liten stund. Sån är han, svår att reta upp och alltid, alltid på gott humör.
Och så pratar han ju alltid. Alltid!! Och med alla… I hans värld är alla människor en vän han inte träffat än. Jag är väldigt avundsjuk på hans förmåga att alltid passa in där han hamnar. Fast jag tycker också att han ibland pratar och babblar alldeles för mycket… Han borde tänka mer! 🙂

Mina fina

Jag är så glad att de har varandra, de här två.
Två totalt olika personligheter…
Lillasyster är den stillsamma, lite introverta personen med det stora, stora skrattet. Den som har tålamod och som kan bli så arg, så arg när hon egentligen är så ledsen, så ledsen. Hon är den som helst sitter i knät och gosar, brorsan har sällan haft tid med sånt. Och hon har stenkoll på storebror, för honom måste man ha koll på.
Hon är en sån som inte slarvar bort sig själv när vi är ute, ropar så fort vi kommer en bit ifrån varann. Storebror bara larvar iväg på egen hand han, och kan lätt ”försvinna”. Honom får vi alltid ropa på för att påminna honom om var vi är…

Mina fina

De som var så olika redan vid födelsen.
Han som krånglade ut sig med navlesträngen runt halsen, sugklocka och ett rum fullt med folk som petade och fixade med honom. Och sen höll han sig vaken i några timmar efter födelsen och bara låg i våra famnar eller i baljan och tittade… Nyfiken från första stund!
Lillasyster tog det lugnare. Somnade på vägen ut (ja, faktiskt…) och kom ut med både huvud och armbåge först. Och sen sov hon. Och sov, sov, sov… Jag minns inte ens när vi fick se hennes ögon första gången, alla foton vi har på henne från den tiden så blundar hon.

Han ville helst aldrig sova, hon tyckte det var det bästa som fanns.

Finaste fina!

Dotter

image

Snart fyra. Full av ATTITYD!

image

Hon är minst i familjen men har mest vilja av oss alla.
Håller stenkoll på brorsan så att han gör som mamma och pappa säger.
Där brorsan är framåt och full av nyfikenhet är hon istället reserverad och lite tveksam.
Men sen… när hon väl blivit bekväm med dig, då är hon busig och full med stora och glada skratt.

image

Sånt hon gillar;
att rita, klä ut sig, leka med pappa, sova, chips, brorsan, Musse Piggs klubbhus, springa varv på kvällen, sortera alla småsaker, bygga kojor…

Sånt hon inte gillar;
duscha, gå istället för att åka vagn, bli tillsagd (underläpp ut!), bajsa…

Dagens

Idag tror jag det räcker med att citera min dotter:

”De jegnar ju VEJJKIGGEN!”

Jorrå…

%d bloggare gillar detta: