Själavård

Jag har inte mått riktigt bra ett tag nu. Sen våren satte igång. Jag glömmer bort saker och är aldrig riktigt glad längre. Vill helst inte prata med nån annan än familjen…
Om jag får själv-diagnosera så tror jag det har med förra vårens händelser att göra. Såklart kommer man inte helt oskadd ur två föräldrars död bara sådär… Och även om det känts som jag kunnat gå vidare med liver, så är det numera klart att jag behöver själavård.

Så nu vårdar jag mig. Passar på nu när magen ändå krånglar så jag inte får alltför dåligt samvete för hemmavarande…

Ogräsrensning är väldigt bra själavård. Att samtidigt få höra en evig symfoni av fågelsång gör inte saken sämre. Och fram kommer en massa smultronplantor och annat spännande som jag hellre ser växa än ogräset.

Det är mycket kvar att rensa.
Men nu kommer också några veckor med extra stök här hemma. Badrummet ska byggas. Och det betyder också att vi inte kommer ner i källaren på ett tag. Så det blir att sova på golven i barnens rum och tvätta i tvättstugan på området och ha garderoben i en kasse på golvet…
Men sen, när allt är klart… Attans vad bra det kommer att bli!

Men, min vana trogen, så planerar jag istället om hela trädgården… Fast det blir en utdragen historia. Jag tror iaf att vi nån gång kommer att genomföra det. För att utöka odlingsutrymmet för mat och ta bort gräsmattan…

Verandan är i alla fall bästa stället!
Just nu stökigt värre, jag har bland annat panelmålning på gång… Men det är ett ljuvligt uterum och det där med fönsterväggarna vi byggde var helt genialt, om jag får säga det själv. 🙂

Och nu, när alla andra blommande träd släpper sina blommor, så sätter vårt igång. Helt ljuvligt!

Försöker hålla mig till rosa, lila, blått och vitt med blommorna på framsidan. Fast jag vet att jag planterade en röd ros förra året… Men den får bli det stora undantaget. 🙂

De här måste jag i alla fall skaffa fler av! Nästa gång i blomsteraffären, då jäklar är floxen min!

Det måste bli bättre

Gaaahh… Behöver lite förändring. Av mig själv.

Stilmässigt. Tankemässigt. Humörmässigt.

På jobbet har jag efterfrågat att få gå en ledarskapsutbildning, för jag är i en total svacka när det gäller sånt. Så jag hoppas på att något sånt kan få mig att svinga uppåt igen.

På ett mer personligt plan längtar jag efter en tatuering. Eller två. Kanske tre…
Jag vet vad jag vill ha, men det är svårare när det kommer till att välja tatuerare.
Jag får forska lite…

Antagligen behöver jag rensa i livet. Och garderoben. Ta bort det onödiga så jag ser var jag kan lägga till nytt på bästa sätt.

Kanske ska jag satsa på att göra september till en må-bra-månad?
Varför inte…

Mossigt

Hejhå, hejhå, vi ut i skogen gå…

Och där fanns det blåbär. Massor! Jag blev väldigt sugen på att plocka, men hade inget användbart med mig.

Men vi skulle ju dit för att gå på spång.
Så det gjorde vi.

Fast en del av oss, den där delen som snart är elva, han mest sprang i förväg. Som han brukar.

Ju längre vi gick på spången desto mindre blev träden.

Mitt i allt var det som i fjällen nästan.
Och tvärtemot alla förutsägelser så var det inte storebror som blev blöt om foten, utan lillasyster.

Fullt med fina, små blommor och dvärgbjörkar och martallar (?) är det på mossen.

På grund av blöt fot så blev promenaden förkortad. Vi gick bara en pyttebit av all uppmärkt spång som finns, men det tog oss ändå nån timme. Fint som attans! Det gör vi om!

Dumme mosse.

Att gå

Häromdagen köpte jag mig träningspromenadskor på rea, så nu ringer klockan tidigt om morgonen och jag ger mig ut och skaffar lite nya skavsår och förhoppningsvis även lite ork och energi.

Första semesterveckan gick mest ut på att vila och sova så mycket som möjligt. Men nu känns det rätt och skönt att göra mer än sitta och ligga. 🙂

Och det trevliga med min lilla stad är att man kan ge sig ut till fots och hitta ställen där det nästan inte ens märks att man bor i stan. Det är lummigt och grönt överallt och alla backar upp och ner ger benen lite extra jobb.

Så på med plåster på alla skavsår och ut bara!

Hur det blir sen när det regnar om morgonen tänker vi inte på nu. Vädret är härligt och det är det bästa att komma hem efter en timme med trötta ben och dricka första koppen kaffe och sen stretcha lite.

Sen kan resten av dagen vara lat eller inte.
När jag börjat med att göra något bra, så spelar det inte så stor roll.

Men sanningen är ju att energinivåerna höjs lite när man skakar igång på morgonen. Och påhittigheten också. Ska bli kul att se vad vi hittar på idag. 🙂

Något äventyrligt kanske? Eller bara lite småspännande…

Nu ska jag bli frisk!

Idag besökte jag doktorn och fick hostmedicin. Den ska vara lite som dunderhonung och jag törs inte köra bil alldeles efter… Huvudsaken är att jag får sova inatt och jobba i morgon, så att allt blir lite som vanligt igen.

Fast… i morgon ska vi skaffa akuttid åt sonen hos tandläkaren pga var där han drog ur tanden sist. Och på lördag åker jag till farsgubben igen och kollar läget med allt det nya. Får se om vi får besöka frugan hans eller om hon fortfarande är isolerad med sina virus…

Men nästa vecka hörrni, då är allt som vanligt igen!!?
Ta i trä…

Orka

Jag är trött. På vissa delar av mig själv.
Mest på min mage som, utan att jag vill det, styr så mycket över mitt liv.
Och på mig själv som skäms över att låta magen bestämma…
Och återigen på mig själv, för att jag skäms över något sånt.

Jag tycker jag borde vara starkare än en sjuk mage! Men samtidigt fattar jag att vissa saker måste man ge sig för. En sjukdom till exempel. Som inte alls är farlig, bara väldigt obekväm. Och som jag efter nästan tio år lärt mig att leva med. Jag vet vad jag behöver göra för att må bra, men vissa dagar är det så väldigt tråkigt…
För det är ganska tråkigt att hela tiden sköta om sig.

(Då var magen bra…)

Min mage vill ha schemalagt. Den tycker inte om när saker händer som inte följer det som brukar hända. Så jag är rätt inrutad och tråkig. För annars har jag lärt mig att jag får ångra mig. Ändå blir det dagar då det blir fel… Och då blir jag deppig, vilket inte alls hjälper, utan nästan gör det värre. Så då brukar det ta nån dag att ta sig upp igen. Ta tag i kroppen, ignorera smärtan en stund och skaka liv i mig. För då rasslar jag igång igen. Sakta men säkert… Och förhoppningsvis funkar allt igen i några veckor minst.

Jag tar inga mediciner, det finns just inga. Istället har jag märkt att kryddan gurkmeja fungerar väldigt bra mot smärtan i magen. Jag blandar ihop gurkmeja, ingefära och cayennepeppar och försöker få i mig blandat i citronvatten. Gott är det inte, så jag ”glömmer” det ibland. Men sen jag började dricka blandningen för ett och ett halvt år sen, så är magen mycket bättre!

Annat bra är motion och sömn. Duh!
Så sånt försöker jag prioritera. Men som alla vet, man orkar inte vara duktig jämt!

Sånt som definitivt är dåligt är alkohol! Den har jag i stort sett tagit bort. Ibland en lättöl eller en liten starköl. Kanske en god drink när sommaren är varm eller en Baileys när vintern är kall. Men bara en, och bara väldigt sällan… Men vet ni vad, det räcker så. Jag saknar inte alkoholens snurriga effekt alls. Livet är gött även utan snurret! 🙂

Så då återstår bara att acceptera läget, finna sig i att jag inte funkar riktigt bra. Inse att det är okej att vila när jag känner att jag måste, utan att få dåligt samvete över det… Just det där, det är svårast av allt. För jag vill ju inte låta det gå ut över andra… Men det gör det. Suck!