Gråt

Den här veckan har jag gråtit på jobbet.

Igår lyssnade jag på ”Kropp och själ” i p1. Det handlade om barn som växer upp med en förälder med psykisk sjukdom. Jag grät och kände igen mig och mindes och var tacksam över att vara där jag är nu.
Min mamma tog inte sitt liv, men hon försvann och kom aldrig tillbaka som riktigt samma person. När hon väl dog många år senare hade jag inte så mycket sorg kvar. Bara saknad…

Och idag. Idag grät jag till ”Morgonpasset i p3”.
Allt jag kunde tänka på är alla barnen… Gästen var i samma ålder som mina barn under tiden för förintelsen.
Jag har inga ord. Lyssna och lär och glöm inte!

%d bloggare gillar detta: