Tyst

Just nu råder tystnad här hemma.
Sonen har inte kommit hem än och de andra två har åkt till simmis. I en halvtimme till är hemmet bara mitt!

Jag har parkerat i soffhörnet med mitt kaffe. Njuter av att det syns blå himmel där utanför, och av att jag inte längre har så ”hillvittes” ont. Två besök hos naprapaten har hjälpt en hel massa, men än är det inte klart. Ett besök på måndag också ska förhoppningsvis knippsa till den sista låsningen.

Mitt humör är i alla fall mycket bättre. Jag är grinig när jag har ont… Och nu ska det väl gå lättare att sätta igång med allt som ska göras till rumsflyttandet.

För nu är ju mars på gång!
Det måste vara den mest efterlängtade månaden. Finns det någon som gillar februari?

Mer förvaring

Egentligen orkade jag inte. Nack/ryggvärken är inte att leka med just nu. Jag hoppas på full omjustering på onsdag…

Iallafall. Solen sken när jag slutade! Så lite gladare tog jag mig förbi loppisen på hemväg och shoppade loss.

75 kr senare:

Det gröna är det nya. Och jag provmöblerar lite. Hade hoppats få plats med fåtöljen, men det kommer att bli alldeles för trångt. Sängarna är såna monster och kommer äta upp nästan all fri yta. Jaja…
Tror ändå jag föredrar att ha byråerna staplade sådär. Och färgerna duger. Lite nya handtag kanske…

Maken kanske kan ha fåtöljen i sitt hobbyrum?

I min lilla vrå

Jag hann med lite hårfärgande idag, innan orken damp i botten. Men jag började dagen starkt med promenad och lite träning. Ryggen och nacken behöver det. De behöver också ett till besök hos naprapaten, vilket jag har på onsdag. Gutt!

Något jag ju faktiskt orkat trots nacken är att sticka. Helt plötsligt är det väldigt roligt igen! Kanske för att jag hittat några nya avsnitt av ”Doctor Who”? Tyvärr har jag bara ett kvar innan abstinensen sätter in igen.
Bara att leta upp något annat kul som gör att koftan blir klar till vårens ankomst.

Så väldigt lite februari kvar… Det är alltid lika skönt att bli av med den månaden. Innan barnen kom var det inget jag tänkte extra på, men nu… Nu är den jobbigast. För mycket mörker bakom oss och för mycket vårlängtande framför. Det är bara att stå ut!
Vi har haft tur som tokar även denna vinter (ta i trä!). Förkylningar har vi visst haft, men inte så vi behövt vara hemma så speciellt mycket. Vi fortsätter så tycker jag.
Inte för att vi kan andas ut än på någon månad, men det är lättare att stå ut med sjukdom när det är ljusare ute och chansen att se solen ökar.

Nästa helg, då ska jag plantera frön. Det lovar jag!

Vårkofta

Det går riktigt bra med koftstickandet. Nu sitter alla bitar ihop och det är bara oket kvar. Och kanten. Men det går nog fort, bara garnet räcker…

Det är mest roligt med såna här koftor, man slipper sy ihop så mycket.

Stora planer

I brist på vår gömmer jag mig i myntan.

Jag tror att jag ska färga håret idag.

Var är luftskeppen?

Idag såg världen ut som en dystopi. Dimman låg som ett stort tak över stan och spökfåglarna flög runt och letade… Efter våren?

Jag har vilat min knäckta nacke/rygg i några dagar. Idag klarade jag mig utan värktabletter, så imorgon är det dags att jobba igen.

Men den dystopiska känslan försvinner nog inte i första taget…