Så var det dags. Finaste lillkillen har slutat tvåan.
Vi var och tittade på avslutningen.
Som vanligt var det utomhus och vi hade tur eftersom det, trots prognoser, inte regnade ett endaste dugg.
Lite små problem blev det såklart. Det är ju så svårt att stå still!
Men en fröken (inte hans) gav lite förmaningar och det verkade hjälpa.
Sen märkte han att mamma stod och tittade på också.
Då sätter man på charmen och uppför sig! 😀
Det gick jättebra!
De sjöng tre sånger, jag grät och alla var glada!
Han hade lite egen koreografi här och där, men missade när alla andra hade sin.
Jaja, sån är han.
Tummen upp på det!
Att vara här 