Just nu är livet ganska mycket väntan.
På ljuset, våren, lusten, orken, glädjen…
Och på ett nytt kök!
En av de många bra sakerna med att bli äldre är ju erfarenheten man skaffar sig.
Från år som gått har jag lärt mig att jag hur lätt som helst blir deppig på våren och att det sen går över framåt april. Men det gör ju egentligen inte deppigheten lättare när man är mitt i skiten. Och när sen influensor, kräksjukor och allsköns hemskheter också envisas med att komma vid samma tidpunkt, då blir det ännu en aning deppigare.
Nåja. Jag är på gång!
Äter kvällsmellis med nyponsoppa. Jag har börjat använda både cykeln och roddmaskinen igen. Och jag försöker skämma bort mig så gott det går…
Snart är jag glad igen. Sådeså!
Att vara här 