Lilla, trötta fröken Gullefjutt!
(Shhh… Vi testade blomhattarna vi ska ge kusinerna E och L om några dagar. Inte skvallra!)
Jag har två nya påbörjade stickningar.
För nu är det lov, och då får man lov att sticka hur mycket, ofta och långt man vill… i alla fall i mina drömmar. 😉
En kofta till min minsta stjärnunge är på gång. Blir väl klar till våren, men passar bra i färgerna till julen som nyss varit. Röda och bruna ränder i mjukaste alpackagarn. Mysigt!
Sen hittade jag ett fint garn på affären. Och ett nystan skulle tydligen precis skulle räcka till en sjal. Så nu stickar jag en sjal. I enklaste rätstickning med ökningar i börjar på varje varv.
Sjalen är redan mycket större än den är på bilden. Det är så härligt lätt och tankebefriad stickning!
Det blev inte så mycket stickat i år. Inte som det brukar bli i alla fall… Beroende mest på två ungar istället för en skulle jag tro. Så inga klagomål där alltså. 🙂
Här är resultatet (tror jag fick med allt):
Jag är mycket nöjd med det som faktiskt blev klart… förutom nr 2 och 10 som var lite fel från början. Men så kan det gå.
Sitter mitt emot min son och äter.
”Mamma. Vet du vad det vääärsta som hänt mig är?”
”Nä, vadå?” säger jag och bereder mig på hemskheter.
”Att jag blir kär i så mååånga tjejer! Det är så många, så många att jag inte kan bestämma vilken jag vill gifta mig med!”
Ackack, den stackars pojken!! 😀
Och en liten stund senare sitter han och viftar med armarna lite hit och dit.
”Vad gör du?”
”Jag leker att jag är en hattkanon!”
”Jaha, vad gör en sån?”
”Jag skjuter hattar. Och tårtor och godis och kaffe och lego och varm choklad och…”
Hur ser det ut därinne i det där huvudet egentligen?