Helgplaner

Alla Helgona denna helg.
Jag skulle vilja sätta ljus på mammas grav och säga hej, men syster får göra det åt mig.
Det är för långt att åka… Men nästa gång vi är där uppe ska jag minsann dit. Nu när det finns en grav att gå till…
Eller iaf en bronsplatta med hennes namn, på en sten i en askgravlund.
Eller, det är ju ingen platta på stenen än, men det ska bli.

Vi ska tända ljus här hemma istället…

Mammas lägenhet är ute till försäljning.
Nån som behöver en lägenhet i Falun? Passa på! Den är fin!

I helgen ska vi bygga rymdstation… Vi har laddat med kartong från jobbet och skrivit ut bilder på rymden… Sen behöver vi nog också lite målarfärg och glitter… Kan bli bra det här.

Spökbebisen säger BU!!

Bidde inget disko

Idag kom jag hem från jobbet och skulle leka lite med mina barn. Jag föreslog att vi skulle dansa disko…
”Jaa!” tyckte sonen, ”Fixa popcornen mamma! Vi har ett fikadisko!”

Fast sen blev det att jag satt på golvet och lät dottern klättra över hela mig medan sonen i en halvtimme föreläste om rymdisar och robotar och Star Wars och vad hans låtsaskompis Lutte egentligen gör där ute i rymden…

Jösses!

Sova gott i

Det nästan klara ”nya” sovrummet.

Det blir bra.

Nytt rum

Fortsätter att tjata om hur mycket det är nu…

Det är mycket nu! 🙂

Men om helgen är det lite lugnare. Eller tja… kanske inte?

Denna helg har vi i alla fall möblerat om alldeles jättemycket här. Bytt rum. Så nu är vårt gamla sovrum ett nytt lekrum, och det gamla lekrummet vårt nya sovrum. Det blir bra. Jomen.

Sonens del av rummet.

En ny hylla. Det är bra med höjd så han kan ställa upp sitt lego högt upp. Inga små bebisfingrar når dit upp. 🙂

Den blommiga dynan bakom sängen är vår gamla sänggavel med nytt tyg från Ikea. Klistermärkena på väggen är också Ikea.

Dotterns del har ingen säng än, men mycket plats att leka på.

Det första de gjorde i morse var att leka i sitt/sina rum. 🙂

Och jadå… fem sekunder efter att bilden togs ramlade dottern ner från nallefåtöljen…

Lillasyster växer

Ojoj… snart är tjejen 10 månader.

Personligheten är lugn. Och glad! Och lite observerande. Gosig, men med ett attans humör ibland. Hon är i den åldern då allt hon får att hålla i är jätteintressant en lång stund. Ett lätt sätt att få nån minut ”för sig själv”. 😉

Numera är det krypning i racerfart som gäller. Hon ställer sig upp mot allt hon kan hitta på att luta sig mot och sen går hon i sidled både hit och dit… Håller vi henne i händerna som stöd sätter hon fart som bara den med promenerandet. Det ska gå framåt! 😉

Hon låter. Alla möjliga ljud.
”Maammaa!” när hon får syn på mig och är trött eller hungrig.
”Babababa” kan betyda pappa…
”Däh!” börjar verka som om det funkar ganska mycket som en fråga… eller så inbillar jag mig.
”Da!” säger hon när vi leker ”Tackleken” så det kan ju betyda tack… men mest är det väl bara härm alltihop.

Leka med brorsan eller kolla in när han leker är himla kul. Han är rolig han! Och han ställer gärna upp som underhållning. 🙂

Manligt – kvinnligt?

En manlig läkare som testar hur förlossningsvärkar känns att lida sig igenom.

Citat: ”Jag trodde att jag förstod vad ni går igenom. Det gör jag inte. Allt snack om att killar har högre smärttröskel än kvinnor är skitsnack. Kvinnor, ni vinner!”

Jaja… vi ”klarar” det. Men när väl allt det där är igång har man ju inget som helst val utom att ”klara” det. Hade han inte kunnat avbryta så hade han fått lov att klara det. Jag vet inte hur många gånger jag ville avbryta, men inte gick det inte.
Nä, alla klarar mer än vad de tror sig själva om. Det är vad jag tror. 🙂