Vad gör jag?

Första jobbarveckan avklarad.

Helt plötsligt är fingrar och händer fulla med stickor igen, benen fylls med blåmärken (jag går in i saker av nån anledning), jag återknyter bekantskapen med de ädlare träslagen, minns hur ek luktar, kommer fram till att björk och ask och körsbär är mina favoriter, förundras över att jobba på ett ställe utan en spånskiva i sikte, svär lite över hur tråkig ek är att jobba med (bara flisar hela tiden), undrar om det faktiskt spökar på jobbet eller om jag inbillar mig, är helt i sjunde himlen när jag upptäcker att det i lunchrummet ligger årgångsvis med diverse inredningstidningar, är också i sjunde himlen över att de har ett lunchrum på jobbet som är det fräschaste nånsin (inrett med deras egna möbler såklart), är nöjd med att dagarna går fort och att jag trivs, försöker lära känna de jag jobbar med (inte så lätt, de är många och jag är inte så värst snabb med sånt), planerar egna jobb (för man får jobba med egna jobb utanför arbetstid om man vill, jag ska bara jobba in mig först, och skaffa massor med ”tid över” 😉 ), väntar på att få skyddskor också (så att jag inte får så ont i fötterna), längtar till nästa vecka då jag lånar makens hörselskydd med radio i (diggadiggadigga… snart börjar Lantz igen!), njuter av att kunna gå till jobbet, och hem igen, lämnar och hämtar sonen och får massor med pussar och kramar vid bägge tillfällena (snart är dagmammans semester slut och då tar maken över lämnandet och hämtandet), är lite trött och ovan vid de tidiga mornarna (men jag kämpar på! 🙂 ) och sörjer lite över allt det där roliga hemmavid som jag inte hinner lika mycket av längre…

Men sånt är livet!

%d bloggare gillar detta: