Fin kväll

Igår kväll var det skolans dag i skolan där sonen går. Fullt ös i några timmar. Sonen älskade det, såklart.
Det såldes lotter och kakor och sjöngs och fikades och lektes. Vi kom hem med sex påsar godis som barnen vunnit, tack vare farmor.

Och i klassrummen visades det upp allt möjligt fint de gjort.

Sonen hade gjort en bok om planeterna. Och hittat på en helt egen. Han har ”läs- och skrivsvårighet” så det ser ut därefter. Men stolta föräldrar likafullt, för (med mycket tjat) kämpar han vidare.

Lite som gör mig glad

Jag blir så nöjd med mig själv när jag får nåt litet gjort här hemma.
Som att spika upp några fler tavlor och figurer i mässing på väggen.
Det gör mig glad ju!

Och barnen är också lite glada.
Numera finns en gunga på verandan.
Dottern envisas med att trilla av hela tiden, men eftersom hon är envis så fortsätter hon försöka.

Och visst är det härligt med lediga helgmornar som håller på länge, länge.
Då passar det med en liten vårdans i blött gräs.

Cirkulärt

Jag får många blommor.
Fortfarande med alldeles för korta stänglar.
”De växer så, mamma!”

Och ponchon är klar.
Fast fransarna blev så vilda att jag tror de behöver lite hyfs.
Flätor eller fler knutar?

Spänningen är olidlig!

I vårt stora uterum

Härliga, härliga dag!

Vi har inte direkt gjort nåt särskilt idag.
Men det är ju himla trevligt att kunna göra just inget särskilt!

Vilket privilegium!

Vi har stoppat i oss alldeles för mycket söta saker.

Det känns lite bråttom.
Som att vi behöver njuta av det lilla på en gång, för vem vet vad som händer sen…

Att ha den här verandan (som jag envisas med att kalla den) är bättre än underbart!

Det är närapå livsviktigt!

Slottsbesök

”Hallå där! Nån hemma?
Nån som vill komma ut och leka lite… Åka karusell kanske?
Jag har cyklat långt, lite saft skulle sitta bra…”

Vår på baksidan

Sista påsk…

Lite grillande av korv.

Redan nu föredrar jag att njuta av solen i skuggan.
Och så har vi köpt oss en liten ”Hyllis”. Den passar jättebra till loppislyktor och allt annat smått som samlas på verandan.

Maken har fixat till planket mot grannen, så nu täcker det bättre. Mindre insyn och utsyn.

Men isen ligger kvar, trots tappra försök att hacka undan den.
Fast ändå tittar små blommor upp redan. (Redan?)

Men jag har inte satt ett enda frö än. Vi får se hur det går…
Allt är förberett, det är bara att stoppa fröna i krukor.
Att det ska vara så svårt?