Sonen har kusiner som vanligtvis bor i Kina eller på Filippinerna. Men just nu är de och hälsar på hemma hos svärfolket. Alltså träffas vi. Såklart. Igår till exempel. Mycket lek och stoj och två fyraåringar som verkade förstå varann rätt bra trots olika språk. Det tisslades och tasslades och viskades och fnissades och lektes. Barn är underbara!
Den lille killen träffade vi för första gången. Han har världens största ögon, nästan svarta, och är knubbig som en liten björnunge. 
Dessutom gillar han hjul, precis som sonen gjorde i samma ålder. Han och jag lekte en stund med en traktor och det var livat minsann.
Det var dessutom presenter i massor till alla på en gång. Jag fick lakan från Kina. Örngotten var jättestora, så de får jag nog sy om till nåt annat. 
Sonen fick en cykel. En riktig. Utan stödhjul.
Idag, när jag var till affären, skulle sonen lära sig cykla.
När jag kom hem:
Då for han runt som om han aldrig gjort annat än att cykla!
Jag tror det hjälpte massor att vi först skaffade honom den där springcykeln, så han fick träna balansen. Just nu hittar jag inte den hemsidan där vi köpte springcykeln, men det finns andra likadana. Kanske de slutat sälja just det märket…
Hej!
Oj vad impad jag blir av sonens cykling! Min lilltjej fyller 4 snart och vi ska precis ta av stödhjulen. Men nu vet jag att det går!
Bruna koftan blev jättefin!
Hälsningar Karin